Dag 11- Mina syskon
Jag har nämligen inga syskon.
Men för att skriva något ändå så vill jag skriva om hur det är att vara ensambarn.
När jag var yngre tyckte jag att det var fruktansvärt. Jag var ju alltid ensam om kvällarna när alla kompisarna hade gått in till sig. Ofta ensam när kompisarna drog iväg på semester. Eller på söndagar då man "inte skulle störa" (på den tiden var det mer så).
Under tonåren kändes det bättre. Tänkte inte lika mycket på att man var ensam.
Som vuxen tänker jag ibland att det är skönt att vara ensam. Aldrig något gruff eller groll.
Men när mamma var sjuk kändes det svårt. Svårt att inte dela bördan med någon.
Nu för tiden tänker jag mer och mer på att ha syskon (eller att inte ha syskon). Jag kan undra hur det hade varit. Hade vi varit bästa vänner? Eller...
Tja, det får man ju aldrig veta.
Tur att man har en härlig familj och många vänner. :o)
Hmm... har för mig jag gav bort mina syskon till dig;) förstår vad du menar....Älskar dom ner nu än då;)
Petra: Hade gärna tagit emot dom... Är det försent nu menar du? ;o)
Nääää du kan få en av dom.....
hm .....du kan få F..... L kan vara bra ha kvar hon jobbar ju inom äldraomsorgen;)
