På krigsstigen...

Puh!!! Det har varit känslosamma dagar, det sista nu. Det började i söndags när vi var på Marstrand hela familjen + 6 "lånebarn". När vi skulle ta färjan tillbaka fick vi springa men precis innan vi kom fram hade shepparen fällt ner bommen. Jag skulle just säga till barnen att vi kunde gå och sätta oss lite längre bort och vänta på att färjan skulle komma tillbaka, (går typ var 15:e minut) men då öppnade shepparen grinden igen och barnen sprang på. Patrik stod på sidan vid en mindre bom med barnvagnen. Den bommen öppnade han inte så P fick springa runt ett stängsel. Innan han kom fram hade shepparen stängt bommen igen så vi kom inte med... Vi skrek att vi måste på för våra barn var på färjan, men ingen lyssnade. Shepparen såg oss men sket i det. Det stod 3 väktare på färjan och vi försökte få deras uppmärksamhet. Tillslut svarade den ena väktaren att han inget kunde göra. Det var ju shepparen som bestämde. Och så gick färjan och vi stod snopna och såg på...

Stod och laddade tills färjan kom tillbaka och då marscherade jag fram till "den dumma" väktaren och skällde ut honom. Han såg helt oberörd ut och hävdade fortfarande att han inget kunde göra. Jag var så arg att det säkert bara var ett par centimeter mellan våra näsor. Sedan försökte jag prata med en "biljett-tjej" men det blev kallt mottagande. När jag skulle gå av färjan fick jag syn på 2 andra vakter. Styrde stegen dit för att "få sista ordet". Men då började jag storgråta och vakterna klappade mig på ryggen. (lite gulligt) De tyckte att jag skulle polisanmäla händelsen. Hmmm, inte vill jag ställa till med så mycket väsen...(fast egentligen hade det varit rätt gôtt åt dem)

Nästa dag ringde jag Västtrafik och gjorde en anmälan. Killen jag pratade med (sommarvikarie?) tyckte att vi kunde komma tidigare till färjan nästa gång...Grrrrr!!! Att det ska vara så svårt att fatta...Han ÖPPNADE faktiskt bommen extra för oss...Vad händer med anmälan, undrade jag. "Han får en tillsägelse", sa killen. Visst!! Sure!!

Tur att barnen är så stora. Tänk om det hade varit ett gäng 3-åringar som sprungit på. Vad hade hänt då? Ibland känner man sig så maktlös och liten.

Dagens bild:

Hela barnaskaran framför Ostindiefararen "Götheborg" Anlagd vid kajen på Koön. (Marstrand)

image118

image119

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0