Fikagalen Internetberoende 3-barnsmamma!

Det får ju en inte att känna sig bättre precis...

eller borde man känna tvärtom, att "tur att det inte är jag"...?

Bläää, stänger av tv:n och går och lägger mig i stället...

Det känner jag av tydligt.

Jag är superstressad, med hjärtklappning, dåligt humör (förlåt kära barn)

och stickningar i ansiktet.

Är helt säker på att jag snart kommer få hjärtitinfarkt eller hjärnblödning.

Inte kul alls.

Vet inte hur jag ska varva ner. Det går liksom inte att "ta det lite lugnt". Jag funkar inte så...

All denna ovisshet och väntan är olidlig.

Husletande...

Banken...

Matildas resa...

Alla papper man jämt ska fixa med...

Tonårsbarn...

4-åring...

Make som aldrig är hemma...

Sverigebesöket på tisdag ska bli en skön avkoppling från allt det här tråkiga och kan förhoppningsvis föra tankarna på nåt roligt.

Så, nu har jag klagat lite här...

Nu känns det mycket bättre.

Där ska hon möta upp med sina gamla skolkompisar från högstadiet i Sverige. De ska bo hos fransmännen som var hos oss i Sverige förra året. Förra året bodde Quentin hos oss och nu ska Matilda bo hos han och hans familj, mitt i Paris.

Gissa vem som längtar till lördag?

Gissa vem som är orolig?

Gissa vilka som kommer sakna vår Matilda?

Huset vi suktar efter har fått bud...

Och vi kan inte buda också för vi vet inte räntan ännu från banken...

Skiiiiit!!!

Men jag blev inte så ledsen som jag trodde jag skulle bli. Jag är jättebesviken, för huset var nästan FÖR bra. Men nu har jag börjat titta på ett av våra andra favoritalternativ. De kanske inte är så tokiga heller. Hoppas nu att allt går snabbt...

Jag hade precis hämtat Albin på dagis och skulle ut från parkeringen. När jag står i kön för att komma ut på stora vägen så börjar en bil plötsligt backa ur från sin parkeringsplats. Hon ser mig inte, fast jag står precis bakom henne och ränner in i bakdörren på min bil, där Albin satt. Jag ser allt i slow motion, men blir förvirrad att jag inte hittar tutan (!) Resultatet blir en bucklig bakdörr. Ingen kom till skada som tur var. Tjejen som körde var väldigt ugn och skärrad. Jag tar hennes namn och telefonnummer.

Hemma ringer jag försäkringsbolaget som förstås vill ha så mycket information som möjligt. Vilken bil körde hon? Vilket registreringsnummer hade bilen? Vad hade hon för Social security number mm... Det enda (förutom namn och nummer) som jag såg var att hon körde en svart bil (wiiihooo)

Efter några dagars ringande fick jag äntligen tag i tjejen och sedan hennes pappa (vars bil hon hade lånat)

Nu har jag och pappan kontakt.

Dörren såg först inte ut att vara så skadad men när vi åkte genom biltvätten så upptäckte vi att inte dörren höll tätt!!!

Pust, det här var precis vad jag hade tid med just nu... NOT!!!

Pekar på min mage:

- Har du en bebis i magen?

- (Skrattar) Nej, det har jag inte.

Tycker du att jag är tjock?

- Jaaaaa!!!

- Har du en bebis i din mage? (Frågar en putt mamma...)

- Nääääää...

(Tänker en stund, lägger sedan handen på min mage)

Men du kanske har ett kycklingben i din mage och därför är du tjock...

Vi pratar om att Matildas kompis ska sova över...

(Jag)

- Ellie kommer sedan.

(Den fundersamma lilla sonen igen...)

- Vilken färg har hon?

Förklaring:

Matilda har kompisar av olika nationaliteter.

Asiater, afro-amerikaner och ljushyade och han

ville bara veta vem av alla kompisar det var...

Yngsta sonen:

- Vad är det för kött?

- Kyckling.

- Vad är det för djur?

- Vad tror du?

- Älg...

Så här ligger det till:

Eftersom vårt hyreskontrakt på huset vi bor i nu går ut den sista augusti tittar vi på annat boende.

Att hyra ett nytt hus här i närheten (vill inte flytta barnen från skolan, vilket man måste här i USA om man byter område) verkar inte möjligt för jag hittar helt enkelt inga hus att hyra (i rätt prisklass).

Vi har räknat på med rätt låneränta att kunna få en lägre månadskostnad än vad vi har nu.

Nu till huset:

Huset har vi såklart redan hittat.

Ett helt nyrenoverat hus med underbart kök.

Rätt pris (ett fynd om jag får säga det själv)

Läget är schysst, 5 minuters promenad till T-banan.

Dock blir det längre till skolan... (enda nackdelen, men det går antagligen skolskjuts)

Jag var helt säker på att huset skulle försvinna ut på marknaden med en gång.

Därför var jag glad att Patrik också blev heltänd.

Vi började med en gång att undersöka hur det går till att låna pengar här.

Vi går till banken.

Där får vi prata med en kille som har hand om lån.

Han vill ha in papper på anställning, huslån i Sverige, papper från Skatteverket, mm...

Man får söka om ett s.k "Pre approval".

Räntan skulle bli runt 4,5%

En "down payment" på 20% av huspriset bör också göras...

Vi fixar fram papper och allt annat som ska göras.

Jag går tillbaka till banken (Patrik är inte med denna gång)

Får där prata med en annan kille.

Han säger nu att räntan kommer ligga från 7,5% och det vore bra om vi kunde

göra en "down payment" på 25%...

Detta för att de inte har ngn "Credit record" på oss här, alltså inga uppgifter alls.

Men ju mer papper vi samlar in från Sverige destå bättre (d.v.s kanske lägre ränta)

De säger också att vi ska skaffa kreditkort här, vilket anses som "bra".

Att söka om "Pre approval" tar 5-10 dagar.

Med detta sprack vår plan om ett billigare boende.

Med den nya räntan på 7,5% skulle det bli dyrare månadskostnad än vad vi har nu...

Det här är otroligt jobbigt.

Varje dag när jag kolla mailen vågar jag nästan inte titta om någon har budat på huset.

Vi trodde vi var så nära, att kunna lägga ett bud när som helst.

Visst finns det gott om hus ute på marknaden nu.

Men jag har inte hittat så många som ligger i vårt skolområde och till rätt pris.

Många av husen här är väldigt nedgångna  och ingenting för oss som inte tänkt lägga

några pengar på att renovera. Vi ska ju ändå bara stanna här i några år till.

Eftersom vi åker hem till Sverige i början av Juli och kommer tillbaka precis när vi ska flytta ur huset här,

känns det som om det är lite bråttom. Snart är sommaren här.

Nästa steg här (för vi ser det som steg) är att lämna in resten av papperna de vill ha här och så

är det bara att hoppas att ingen budar på huset under de närmsta 5-10 dagarna det kommer att ta för

banken att bestämma vilken ränta vi kommer att få.

Pust!!

Killarna har verkligen roligt tillsammans när de träffas.

I bland blir det lite väl tok-roligt...

Precis innan de skulle ge sig av hemåt, medan jag och Charlotta var upptagna med att titta på bilder på datorn verkställdes buset...

Vi hade hört att det sprangs fram och tillbaka och dörrar som smälldes, men ingen verkade missnöjd så vi brydde oss inte så värst mycket...

Men när vi tillslut gick och tittade vad pojkarna höll på med visste vi inte om vi skulle skratta eller bli arga...

Matilda däremot skrattade inte.

Killarna hade tömt Matildas bokhylla, samt tagit kläder och saker från

andra rum och lagt under Matildas säng...

Det är inget kul att städa. Roligare är det att kolla in leksakskatalogen...

har tagit cykeln till skolan och klarar sig hem själv och stora sonen är på träning.

- Då, när man precis har gosat ner sig och slutit ögonen... Då ringer telefonen och dottern säger med sin mest bedjande röst att kompisen har missat bussen och jag MÅSTE köra henne hem för hon ska åka till Kina i morgon och måste skynda sig hem och packa... PUH!!!

Det innebär att barnen just nu dealar med en "inte-så-lätt-att-ha-att-göra med morsa...

Morr!!!

Lill (!)plutten har fyllt 4 år!!

Helt otroligt vad fort det går... (som man brukar säga)

Hans födelsedag firades lite lugnare än Fabian (Ingen helikoptertur m.a.o)

Dessutom var Patrik bortrest så skönsången vid sängkanten blev något svagare.

*pust*

Det är ju precis det man oroade sig för hur det skulle vara

- innan man fick barn t o m...

Men jag tycker alla åldrar har haft sin tjusning eller tvärtom...

I varje fall så började dagen med frukost på sängen. Inga kort fick under några omständigheter tagas... Födelsedagsbarnet är v ä l d i g t noga med frisyren...

Några hårda paket, ett mjukt paket och ett prassligt paket (kan man säga så om pengar?) och ett, tja vad ska man säga om det? Ett "luftigt" paket, kanske?

 

(Mer bilder kommer. Det är seeeegt att ladda upp bilder just nu...)

Jag har ju glömt att visa er vad min barndomskamrat, Petra skickade till mig

för ett (bra)tag sedan. Petra är en superkreativ kvinna. Kan det mesta, kan man

säga... ;o) Eller hur, Petra?

Var du inte en hejare på gamla kungar också?

Well, här har hon gjort ett par örhängen som jag kan använda när

hemlängtan tränger på...

Vad kan den här mannen hitta på?

Simsalabim, det blev en Dinosaurie!

Hela gänget...

Liten solstund...

Matilda...

Tog en sväng till Cohasset där vi bla hälsade på den nya bekantskapen Helena med familj.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det ska bli sjukt kul att få visa dom runt i vår stad i morgon!!! (och dessutom ska solen skina)

Kan det bli bättre?