Osäker...
vill jag bli lärare? Passar jag som det? Jag har ju inget tålamod och pratar först, tänker sedan. Det var Patrik som suckade högt över något klumpigt jag sa till Fabianstackarn. "Och du ska bli lärare.", sa han och skakade på huvudet. Jag menar ju inget illa, det bara liksom pluppar ur min mun. "Näää", sa jag trotsigt. "Jag ska inte bli lärare längre. Jag ska bli nåt annat..." Men med mindre än ett år kvar har man ju inget val, eller? Jag vill göra nåt roligt, nåt jag är bra på. (som vaddå??) Just nu känner jag vill skapa och skriva. Jag har så många idéer att jag nästan blir frustrerad. Jag vill skriva en bok, jag vill blogga (på allvar alltså) Jag vill egentligen skriva anonymt då jag känner en press på mig att vara seriös. Herregud, jag är 37, men uppträder som en 20 åring. Jag är otroligt nyfiken på allt och alla. När jag läser andras bloggar hamnar jag ofta hos tjejer i övre tonåren. Varför? Kanske för att jag beundrar deras stil. Tänk om jag vart så framfusig och hade så god självkänsla när jag var i den åldern. Då hade jag inte varit där jag är idag. (inte för att jag är så missnöjd) Jag har det bra idag. Men min väg genom livet har för det mesta varit svår p g a min dåliga självkänsla. Att jag sällan tror på mig själv. Min duktiga och vackra dotter sa häromdagen till två kompisar som var med henne: "Jag är bäst på så mycket". Va härligt, tänkte jag. Min dåliga självkänsla har inte smittats av tlll henne nåt nämvärt. "Go girl!!"
