Onsdag 15 juli
Upp och äta den sista frukosten med famijen S-G här i Boston. Sedan utcheckning från hotellet. In med all packning i bilen. Våran planerade träff med mäklaren avstyrdes då huset han skulle visa inte var nåt för oss. Vi drog ner på stan där Patrik skulle ha en träff med sin chef. Vi följde med till kontoret och hälsade. Fick en rundvandring och det bästa är att kontoret ligger mitt i smeten, alldeles på shoppinggatan, den bästa. :-) Me like!
Lämnade maken på kontoret så han fick jobba några timmar. Familjen S-G och vi andra gick på stan, fikade och gick till parken. Sedan började det dra ihop sig för att bege sig till flygplatsen för oss och familjen S-G åkte tillbaka till Connecticut för ytterligare två veckor. Vi väntade och väntade men maken ville inte dyka upp. Jag ville inte heller ringa och störa, men när det verkligen började bli dax så kunde jag inte hålla mig. Visst, maken dök upp tillslut och vi kunde åka. Först för att lämna tillbaka hyrbilen och sedan till incheckningen. Allt gick bra. Förutom att precis när vi hade sagt "hejdå" till familjen S-G så tyckte jag att Albin såg lite konstig ut. Visst, killen har ju feber. Jättevarm och alldeles glansig i ögonen. Toppen! Fick i honom Alvedon på flygplatsen och hoppades att vi inte skulle bli nekade ombordstigning, med tanke för "svininfluense-skräcken".
På planet visade det sig att vi inte hade fått platserna bredvid varandra och efter en lång stunds trixande och bytande var vi nästan nöjda... (damen bredvid Patrik och Albin ville inte byta med mig som satt bakom henne) så Patrik och Albin satt i hop och Matilda, Fabian och jag satt bakom. Flygresan gick bra. Albin vaknade några gånger och var grinig. Febern var fortfarande hög. Jag var orolig att han skulle kräkas eller nåt så tanten bredvid blev ännu mera störd... men det gjorde han inte...
Efter drygt 6 tmmars flygning landade vi först i Amsterdam och 1½ timmar ytterligare i Göteborg. Skönt att vara hemma igen! :-)
Vy från balkongen/uteserveringen på Patriks kontor...
Rakt ner på shoppinggatan...
Ser ni takterassen? En sån skulle man ha!
Medan Patrik jobbade gick vi andra till parken...
Lämnade maken på kontoret så han fick jobba några timmar. Familjen S-G och vi andra gick på stan, fikade och gick till parken. Sedan började det dra ihop sig för att bege sig till flygplatsen för oss och familjen S-G åkte tillbaka till Connecticut för ytterligare två veckor. Vi väntade och väntade men maken ville inte dyka upp. Jag ville inte heller ringa och störa, men när det verkligen började bli dax så kunde jag inte hålla mig. Visst, maken dök upp tillslut och vi kunde åka. Först för att lämna tillbaka hyrbilen och sedan till incheckningen. Allt gick bra. Förutom att precis när vi hade sagt "hejdå" till familjen S-G så tyckte jag att Albin såg lite konstig ut. Visst, killen har ju feber. Jättevarm och alldeles glansig i ögonen. Toppen! Fick i honom Alvedon på flygplatsen och hoppades att vi inte skulle bli nekade ombordstigning, med tanke för "svininfluense-skräcken".
På planet visade det sig att vi inte hade fått platserna bredvid varandra och efter en lång stunds trixande och bytande var vi nästan nöjda... (damen bredvid Patrik och Albin ville inte byta med mig som satt bakom henne) så Patrik och Albin satt i hop och Matilda, Fabian och jag satt bakom. Flygresan gick bra. Albin vaknade några gånger och var grinig. Febern var fortfarande hög. Jag var orolig att han skulle kräkas eller nåt så tanten bredvid blev ännu mera störd... men det gjorde han inte...
Efter drygt 6 tmmars flygning landade vi först i Amsterdam och 1½ timmar ytterligare i Göteborg. Skönt att vara hemma igen! :-)
Vy från balkongen/uteserveringen på Patriks kontor...
Rakt ner på shoppinggatan...
Ser ni takterassen? En sån skulle man ha!
Medan Patrik jobbade gick vi andra till parken...
Kommentarer
Trackback
