Fredag 22 maj
Upp tidigt, åt frukost i sängen som Patrik hade varit ute och köpt.
Sedan tog vi tåget till New Jersey där vi hade träff med en mäklare kl 10.
Mäklaren Mirjana körde runt med oss i några utvalda områden och visade hus. Under 1 timma då Patrik hade ett möte på sitt blivande kontor åkte Mirjana och jag sjäva runt och kikade. Jättetrevliga städer och vi fastnade för två hus. I det ena skulle vi i så fall få jämnåriga till grannar och med en 3½ årig son. Kunde det bli bättre? Nu får vi hoppas att allt blir bestämt och färdigt så vi kan säga att vi vill ha huset innan någon annan tar det... Det är väldigt stressande. Jag blir helt galen, mer för varje dag.
Ridgewood var ett mysigt ställe...
vårt favorithus...
Vid entrén.
på övervåningen...
Här är huset!
Sedan tog vi tåget tillbaka till New York. Tågstationen låg alldeles vid Times Square och resan tog knappt en timma.
På kvällen hade vi bestämt möte med en kollega till Patrik från England. Hon och hennes syster kom till vårt hotell och vi åkte upp till hotellets top terrace. Hur mysigt som helst. Patrik och jag beställde glatt in varsin minipizza (som inte alls var liten) och varsitt glas vin. Sedan ett glas vin till var, sen tre drinkar till var tror jag. Sedan kom notan och vi höll på att sätta slattarna i halsen. Kollegan och systern drack lika mycket så vi splittade notan. 157 dollar X 2= väldigt mycket pengar! Men eftersom det var värt alltihopa och dessutom hade vi ju somnat ifrån middagen två kvällar i rad, så bestämde vi oss för att inte gnälla... Men se, det är just vad jag gör här... ;-)
Här den mysiga Roof terrace...
Sedan tog vi tåget till New Jersey där vi hade träff med en mäklare kl 10.
Mäklaren Mirjana körde runt med oss i några utvalda områden och visade hus. Under 1 timma då Patrik hade ett möte på sitt blivande kontor åkte Mirjana och jag sjäva runt och kikade. Jättetrevliga städer och vi fastnade för två hus. I det ena skulle vi i så fall få jämnåriga till grannar och med en 3½ årig son. Kunde det bli bättre? Nu får vi hoppas att allt blir bestämt och färdigt så vi kan säga att vi vill ha huset innan någon annan tar det... Det är väldigt stressande. Jag blir helt galen, mer för varje dag.
Ridgewood var ett mysigt ställe...
vårt favorithus...
Vid entrén.
på övervåningen...
Här är huset!
Sedan tog vi tåget tillbaka till New York. Tågstationen låg alldeles vid Times Square och resan tog knappt en timma.
På kvällen hade vi bestämt möte med en kollega till Patrik från England. Hon och hennes syster kom till vårt hotell och vi åkte upp till hotellets top terrace. Hur mysigt som helst. Patrik och jag beställde glatt in varsin minipizza (som inte alls var liten) och varsitt glas vin. Sedan ett glas vin till var, sen tre drinkar till var tror jag. Sedan kom notan och vi höll på att sätta slattarna i halsen. Kollegan och systern drack lika mycket så vi splittade notan. 157 dollar X 2= väldigt mycket pengar! Men eftersom det var värt alltihopa och dessutom hade vi ju somnat ifrån middagen två kvällar i rad, så bestämde vi oss för att inte gnälla... Men se, det är just vad jag gör här... ;-)
Här den mysiga Roof terrace...
Kommentarer
Trackback
