Fikagalen Internetberoende 3-barnsmamma!

I dag var det uppkörning...

Och jag måste säga att jag var skitnervös. (Jag vet, helt utan anledning)

Hela gårdagen hade jag tänkt att öva "fickparkering" (eller parallel parking, som de kallar det för här),

men det blev liksom ingen tid till det.

Åkte ut en stund innan uppkörningen och letade efter bilar som stod parkerade utmed gatorna så jag kunde öva parkering bakom.

Uppkörningen utgick från Matildas high school, här i närheten och när jag kom dit så satt det fullt av nervöst väntande ungdomar (och deras föräldrar). Två "uppkörningsbilar" hade dom som körde rundan, som tog mellan 10-15 minuter. När bilen kom tillbaka efter rundan fick eleven reda på om han eller hon hade klarat uppkörningen (inför alla som satt och väntade). Kan säga att de flesta som jag hann följa innan min körning inte klarade uppkörningen. Jag blev jättenervös. Var de så stränga? Jag hade ju hört att det "var såååå enkelt" att ta körkortet här...

Det blev min tur och i bilen hade jag med mig två "Inspectors", som är någon slags polis har jag förstått. När de hörde att jag kom från Sverige så sa dom att det gjorde dom glada för Skandinaviska bilförare var de bästa förarna i hela världen. Först fick jag visa handsignalerna, varningsljusen  och vindrutetorkarna. Sedan fick jag köra precis den rundan som jag blivit lovad av min körlärare. Jag fick fickparkera bakom en utplacerad bil, sedan göra "Tree point turnen" och visa hur man ställde hjulen i uppför resp. nedförsbacke. Sen körde jag tillbaka till skolan. Hela rundan tog ca 7 minuter, kortare än vad de andra körde. Kan väl gissa att mina 21 år med körkort i Sverige var anledningen...

Väl där så satt "Inspectorn" och skrev och skrev. Tillsist så sa han

"Jag kommer att godkänna dig. Bra gjort!" :o)

Wiiieeeee!!!

Inte för att jag egentligen trodde jag skulle bli kuggad, för tänk alla 16-åringar som kör upp och klarar det...

Jag kan väl för sjutton köra bättre bil än dom!!!

Men jag vet att när jag blir riktigt nervös, så gör jag ibland lite tokiga saker. Det var väl det jag var mest rädd för.

Så, det är i a f skönt att ha det här gjort.

Nu ska jag mobba maken för han har sitt kvar...