11 maj...

10 år sedan mamma somnade in efter 3 månaders sjukdom.

 

Två av dessa tre månader var hon "borta" då hon försvann in i en svår depression.

 

Vi hann aldrig prata och få säga "hejdå"
eller gå igenom praktiska saker eftersom hon
inte gick att prata med de flesta stunder.
Det är det som gör mest ont i hjärtat.
Vi visste ju att hon inte skulle klara av cancern.
Det var så mycket jag ville prata med henne om som aldrig blev av.

 

Puss i himlen lilla mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0