Dag 2: Min första kärlek:
Om Anders.
Jag tror det var den första veckan i första klass.
Som jag fick ögonen på honom.
Anders med efternamn som börjar på C...
Anders som jag var dödligt kär i i hela lågstadiet, säkert halva mellanstadiet också...
Anders, som aldrig någonsin besvarade min kärlek fast han visste.
Anders som bodde en dryga 5 km från mig, åt fel håll men jag lyckades ändå övertalade mina föräldrar att åka förbi hans hus bara för att titta lite...
Jag övade tungkyssar med min kudde, som jag kallade för Anders...
Jag hittade på otroliga historier om att "det var jättedimmigt ute och helt plötsligt råkade jag springa rakt in i Anders och våra läppar möttes..." (eeeehhh)
Min kärlek till Anders la sig i mellanstadiet någongång.
Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag någonsin fick en riktig kyss av Anders.
Någon liten blöt puss på nåt Party blev det när vi lekte "Ryska posten", det kommer jag ihåg.
Nuförtiden springer jag sällan på Anders. Vi bor fortfarande i samma stad (när jag inte bor här i USA förstås)
men rör oss inte på samma ställen tydligen. Fast häromåret dök han upp i grannens trädgård. De var visst bekanta. Ett trevligt återseende...
Men men... känslorna fanns inte kvar. ;o)
kärleken i 5år åldern hmmmmm där rök ju håret....
Och A hii ja han var många flickor förtjust i.... hmm tror inte jag var det... eller så var det rädslan få däng av dig;)
Kramis!!!!!
Åhhh va kul detta var....ser fram emot dom andra dagarna!!!
Petra: Ha ha, om det kunde kallas kärlek att bli snaggad...
