Fikagalen Internetberoende 3-barnsmamma!

Vi fick en riktigt mardrömsresa hem redan från start... (Nja, inget farligt hände men väl så irriterande)

Det började redan på Landvetter då vi efter incheckningen fick reda på att vårt plan skulle boarda en timma efter utsatt tid.

Redan där började vi ana att det skulle bli svårt att hinna med Bostonplanet från München.

Patrik gick och frågade om vi kunde på något sätt boka om flygrutten... Men nej, det bästa var att åka ner till München och boka om där för det gick ju

flyg därifrån till USA hela tiden... (VIsst, sure...)

Men fortfarande fanns det chans att hinna...  ända tills de flyttade fram tiden ytterligare en timma... Där rök alla chanser.

Vi kom äntligen på planet 2,5 timme försent...

När vi landade i München hade vårt plan till Boston precis gått... Surt...

Fick där reda på att det inte gick mer plan till USA alls, i hela Europa...

Hade vi kommit lite tidigare hade vi kunnat kasta oss på ett plan till Paris, Frankfurt eller London där det skulle gå plan om en timma...

Det fick bli en övernattning på hotell med gratis middag och frukost.

Nästa plan gick nästa dag kl 10, först till Frankfurt och därifrån till Boston... Ja ja...

Vi hade det ganska så bra på hotellrummet eller, vi fick faktiskt två rum som låg mittemot varandra i korridoren.

Middagen var buffé, äta så mycket man ville... Fast det var väl sådär gott...

Men gratis är aldrig fel... Sen en kopp kaffe på maten... Men den var inte gratis... Jasså, konstigt... :o/

Vi gick upp på våra rum och tittade på tyskdubbade filmer... Lustigt att se Sarah Jessica Parker prata tyska... ha ha

Nästa morgon, lite sena till frukost för vår transport till flygplatsen var bokat till kl 8:00...

Vi letade efter ett rent bord att sätta oss vid. Alla bord var fulla med smutsig disk... och ingen personal i sikte...

Vi röjde av ett bord själva och gick och hämtade vår mat. Precis när vi satt oss kom en servitris fram och glodde på oss...

- How many? Frågade hon.

- Five... svarade jag.

Då suckade hon jättehögt och började slita bort de gamla pappersunderläggen som låg kvar under våra tallrikar...

Hon slet och drog och eftersom våra tallrikar och glas stod där på så flög sakerna omkring. Glas välte och juice rann ut över hela bordet...

Vi bara stod och gapade och sen frågade vi om vi gjort något fel...

Då fräste hon och sa att vi minsann inte bara kunde ta ett bord som inte var avplockat och att vi måste vänta på personal...

Jag tappade tålamodet och fräste tillbaka att vi visst hade pratat med tjejen som tog våra frukostkuponger, men hon sa ingenting om att vi skulle vänta. Och vi kan inte vänta, vår buss går ju snart...

Då mjuknade hon lite och sa "förlåt". Sen var hon lite snällare och kom och serverade kaffe...

Snacka om sönderstressad...

Sen missade vi transporten till flygplatsen och fick vänta en halvtimma... Men det var ingen fara, vi hade gott om tid...

Flög till Frankfurt och fick efter någon timma gå på planet till Boston.

Vår nästa fasa var att det inte skulle finnas tv på planet. Vi var så trötta nu och ville bara sjunka ner i flygplansfotöljen och titta på en bra film eller spela ett spel...

Planet vi skulle flyga med var gigantiskt och såg hypermodernt ut...  på utsidan. Jag sa till Patrik när vi stod och spanade upp på planet att det är lugnt... ett sådant fint flygplan måste ha tv-skärm inbyggd i stolsryggen...

Men givetvis fanns det ingen tv...

Jag och Matilda satt och stirrade in i en vägg i 7 timmar... De två små tv-apparaterna som fanns på planet satt så vi inte kunde se dom. De visade dessutom bara en film (som vi redan har sett...) Patrik, Fabian och Albin satt några rader bakom.

Matilda och jag kom på den briljanta idén att titta på dvd på datorn...  Jättebra, fast batteriet varade bara i 40 minuter...

En supersnäll herre på planet lånade ut sin dator så Albin fick titta på en film, Tack!!!

Bredvid mig satt en kvinna som hade sin hund (liten hund i en väska) i knät hela resan... Vi började prata den sista timman. Mycket trevligt. Fast hon satt och suckade högt åt ett litet barn som tjoade och skrek hela vägen...

Med denna försening på 22 timmar kom också en massa problem ang. vår flytt.

Vi missade vår flyttfirma som själva, utan att vi var med fick flytta in alla våra möbler och de lådor vi hunnit att packa innan in i lastbilen.

Sedan kunde de inte leverera möblerna förrän nästa dag. Alltså hade vi egentligen inga sängar i vårt nya hus att sova på första natten. Vi fick låna en madrass av grannen...

Vår TV/Internet installationstid fick vi boka av och nästa tid fanns inte förrän den 14 sept, om två veckor. Alltså, två veckor utan Tv och Internet... Tur att någon av våra grannar här inte har skyddat nätverk. Så vi lånar Internet lite sådär i smyg, så vi fick i alla fall betalat räkningarna...

Sedan höll vi på hela eftermiddagen, kvällen och halva natten med att köra saker, packa färdigt och städa...

Gott Jetlaggade kl 03:00 låste vi dörren till vårt gamla hus och körde sista lasset hem till vår nya adress. Då hade vi varit vakna i 28 timmar... Gäääääsp...

Nästa dag kom flyttgubbarna vid lunch, de skruvade i hop möblerna för oss och vi kunde pusta ut... Bara att få upp allt och finlira lite...

(Här utanför vårt nya hem...)

:-)