Fikagalen Internetberoende 3-barnsmamma!

Vi besökte två lekparker...

Jag bara undrar...

(Lånebild:www.nickcannon.com)

Matilda åkte med kompisar direkt efter skolan till en sjö, Crystal Lake nära centrum för att sola och bada lite. Jag hämtade upp dom vid 16:30 och skjutsade dom tillbaka till skolan för de skulle ha konsert senare.

Vid sjön förresten, fullt med badande ungdomar. På bryggorna låg folk och solade. Och på gatan strax utanför staketet patrullerade Polisen. För bada där fick man inte göra... Men ingen verkar bry sig. Ibland går Polisen ur sina bilar och försöker få folk att gå upp ur vattnet... Hmmm, jag undrar varför... måste ta reda på det.

Tillbaka till konserten, som var helt fantasktisk. Kvällens tema: Pop, moderna klassiker...

Kompisen Teresa på violin...

Anqi (t.v.) och jag-ska-ta-reda-på-vad-hon-heter...

Matilda bakom dirigenten (med mikrofonen)...

Lite gos med brorsan efteråt...

Akta dig för syrrans kyssar...

I morgon ska jag titta på hus med vår mäklare, men jag hoppas verkligen vi slipper tänka på att köpa hus, vill ju helst hyra. Men man måste undersöka alla alternativ... Bara en månad kvar...

Måste fixa dörren nu (den krockade) för jag behöver verkligen tvätta bilen och det kan jag inte göra nu för det läcker in vatten...

Besked om kostnaden kommer i morgon...

Sen drog vi till IKEA för att köpa flyttkartonger (som de inte har här tydligen...)

Men det blev ett bord till altanen

 

Efter lite relalalaxing i de också nyinköpta solstolarna...

En läser inredningstidning, en knappar på laptopen och en pluggar...

Vi gjorde en riktig bar-runda. På första stället, två drinkar (Obs! Drinkarna här är svaga, som saft nästan...hehe)

På andra stället tog vi ett bord och beställde världens godaste Nachotallrik och lite mer att dricka...

Slutligen hamnade vi på en jazzklubb, där Patrik hade varit för ett par veckor sedan när vi hade Sverigebesök.

Där jammade några Collegeungdomar jazz så det stänkte om det... Jätteduktiga!!

Sedan tåget hem igen vid 23-tiden.

Delade en Tarre hem med en tjej för det är sjukt svårt att få tag i en Taxi sent på kvällen (även om vi alltid har haft tur...)

Alla ungar vakna när vi kom hem.

Vad lyxigt det kändes att kunna smita iväg sådär.

Känna sig lite nykär, hålla handen och spana på folk vid baren...  ;o)

I går 2 hus, idag 4 st.

Det är skitjobbigt att inte veta vart man ska bo och det börjar bli bråttom. Det är bara lite drygt en månad kvar nu tills det bör vara fixat. Då, i början av juli åker jag och barnen hem till Sverige. Patrik stannar kvar hela juli ut. När vi kommer tillbaka hit runt den sista augusti så har vi bara en-två dagar på oss att flytta ur huset här.

Lite stressande, jag vet!!!

Husen vi har tittat på har varit av blandad sort. Två av husen var helt nyuppförda, jättefina såklart. Blev förstås jättekär... Men tyvärr liiiiite över vår prisklass... Ett hus var mysigt, men behövdes fräschas upp lite, ett var för litet och ett "inte att tänka på, dåligt skick"...

Svar från banken har vi inte heller fått. Detta p.g.a att vår bank som skulle faxa alla våra papper vidare till "de som bestämmer" inte har gjort det, eller så har något annat gått fel på vägen, för papperna har inte kommit fram... Gaaaahhh!!! Här går vi och väntar (det skulle ta 5-10 dagar att få besked) och nu har det gått över en månad... Lite frustrerande.

Vårt favorithus, som någon har budat på ligger fortfarande ute på Internet och man kan ännu lägga ett bud... men tack vare (!) bankens miss kan vi inte göra något just nu... mer än att springa runt på en massa visningar.

Hoppas de hör av sig i morgon, annars ska de få på moppo... :o/

Det kryllar av Poliser.

I varje gatuhörn står det Poliser och lurpassar...

Vid varje vägarbete, minst en Polis som skyddar arbetarna från att bli påkörda (antar jag), samt att han (har aldrig sett en kvinnlig Polis här där vi bor, men visst borde de finnas) då och då får styra trafiken genom att gå ut i gatan och vifta lite med armarna (jag lovar, det ser komiskt ut)

En kväll när vi åkte här i vårt område stod det tre (!) Polisbilar med blinkande lampor utanför ett hus.

Undra varför???

Begravningskaravaner är vanliga här - och till det minst ett par polisbilar. En som kör före och "leder vägen" och en som kör lite så där vid sidan om, gärna med sirenerna på. Karavanerna kan bestå av en massa bilar (10-20 eller mer). De får förtur i korsningar och så. Poliserna blockerar vägen för vanliga trafikanter och låter begravningsföljet köra...

Utanför skolan cirkulerar Polisen och kollar så att mammor och pappor inte hämtar upp barnen på olämpliga ställen...

osv osv...

Visst känner man sig trygg här (?)

Bestämde mig för att gå på bio, ensam.

Det har jag aldrig gjort förut... Hmm, eller har jag...?

I alla fall. så åkte jag till grannstaden för att gå på 7:10 p.m. bion och se "Letters to Juliet" men den visade sig vara slutsåld... Bah!!!

Fick åka till en annan biograf (närmare vårt hus, faktiskt) för där började samma film kl 8:00 p.m. Och det där fanns det biljetter. (yippie)

Måste säga att filmen var jättebra. Romantisk och behaglig (!) Mysig Italiensk miljö... En riktig snyftare också. Dock hade jag glömt Kleenexboxen hemma så det snorades rejält.

Allt var jättebra, förutom de uttråkande ungdomarna på första raden som gjorde väsen av sig under filmen. Filmen är inte anpassad till barn och ungdomar under 20 år... (utan mer för kvinnor, som jag närmare 40 och upp...)

Hur det var att gå på bio ensam?

-Jovars... det gick la bra. Fast jag tyckte allt att tjejen i stolen bredvid sneglade lite då och då på mig...

Men jag skämdes inte...

Inte ett dugg, faktiskt.

Jag var ju bara en mamma lite på rymmen...

Så det så!!!

Men vi har haft fullt upp och så inväntade vi varmare väder.

Och vi hade tur, för solen sken, så vi kunde släppa ut ungarna på altanen (och deras föräldrar)

Jag var som vanligt överambitiös och fick i sista sekunden stryka lite av det jag hade tänkt göra (baka muffins och göra kycklingben i ugnen...)

- Men tårtan, den hade jag gjort själv!!! (och det är ovanligt här)

Dessutom hade vi kalaset hemma i huset... DET är också ovanligt... eller?

Vi har varit på minst 6 kalas nu och alla utom ett har varit på något "Lekställe" eller på nåt gym, vilket har varit väldigt trevligt och kul för barnen. Men vi ville "Throw a Swedish Party", You know...

Så kl 1:00 p.m. kom 11 stycken söta små knattar från dagis och minst lika många föräldrar, för här stannar gärna föräldrarna kvar så det gäller att ha något för föräldrarna att snaska på för det KAN hända att de äter...

"Mina" föräldrar smakade faktiskt på oliverna, kexen, osten, kaffet och tårtan.

Kalaset var lyckat, trots att vi drabbades av stora "Lektorkan", och kom inte på en enda lek att leka, mer än att kasta boll i hinken... Men ungarna var lyckliga över att få springa på gräsmattan/altanen och leka med ballongerna.

Kl 3:00 p.m. (kl 15:00 svensk tid ;o) ) var kalaset slut och med en godispåse i ena handen och en ballong i den andra lämnade 11 glada barn de trötta svenskarna på Country Club Road...

(Internetet är väldigt seeeegt. Det kommer fler bilder...)

Ofta känner jag igen personen, men kan inte koppla vart den personen "hör hemma".

Därför är det extra svårt på dagis t.e.x. med alla nya föräldraansikten.

I dag stod jag och pratade med en mamma (trodde jag) som hade hämtat en tjej på Albins avdelning.

Jag frågade om tjejen skulle komma på Albins kalas på lördag.

-Det tror jag att hon ska göra, blev svaret. Jag ska fråga hennes mamma...

Men åhhhh!!! Ska inte "barnflickor" vara runt 19 år?

Nej, här är det "Nanny´s" som gäller. Lika gamla att kunna vara barnens mamma...

Inte lätt att hålla reda på alla...

Två av dessa tre månader var hon "borta" då hon försvann in i en svår depression.

Vi hann aldrig prata och få säga "hejdå"

eller gå igenom praktiska saker eftersom hon

inte gick att prata med de flesta stunder.

Det är det som gör mest ont i hjärtat.

Vi visste ju att hon inte skulle klara av cancern.

Det var så mycket jag ville prata med henne om som aldrig blev av.

Puss i himlen lilla mamma!

Ombyggda amfibiebilar från andra världskriget med en superrolig "ConDUCKtor" som guidade oss runt om i stan, först på land och sedan i vatten (och sen upp på land igen)

Turen tog över 80 minuter och var väl värd pengarna.

Mostra och Kajsa väntar på att få gå på båt-bilen... (inte den bakom)

Kusin Andreas med Kajsa och Valter...

Vår galna conDUCKtor, som också jobbade som Polis...

Äldsta brandstationen...

Hela turen var fylld med små bus. Här spelade Chauffören "Bad boys"

på hög volym i högtalarna när vi körde förbi Polishuset...

Det var inte meningen...

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotbollsmatch för Fabian. Nästan 30 grader och kvavt.

Förlust... (Det började bra, men höll inte)

Fabian svimfärdig av värmen efteråt)

Hem och slänga av grabben.

Ut och jaga vatten.

Hittade vatten (i massor dessutom) och öl!!!

(Öl är bara gott när det är varmt, typ)

Hem och käka gårdagens restaurangmat och fruktsallad.

Läxläsning...

Lägga sig i en jättevarm säng...

Tog en välbehövlig sovmorgon.

Sedan upp och börja packa för stumpan som ska ut och resa.

Jag vet inte varför jag inte har varit så stressad över hennes packning.

Men att börja packa samma dag som avresa, är inte likt mig.

Vid 14-tiden åkte vi till flygplatsen och vi stannade tills hon hade gått igenom säkerhetskontrollen.

Buhuuu, det var svårt att se sin lilla docka försvinna utom synhåll.

Vi andra (resten av familjen) åkte och shoppade lite innan vi mötte upp med en amerikansk familj som bor nära oss. Vi gick till en Italiensk restaurang som tydligen är väldigt poppis. Där beställde jag och Patrik en skål med pasta och skaldjur som var så stor att vi fick med oss en "doggy bag" som innehöll tre lådor med mat! Vi åt den maten i går och det räcker för middag till hela familjen i dag också. Gott? Njaeee, en himla massa pasta... :o(

Under tiden vi var och shoppade på em, så fick vi meddelandet om att det hade skett en stor vattenläcka på ett av huvudrören som leder vatten till västra delen av Boston. Allt vatten måste kokas!!! Jobbigt värre...

Hemma kokade vi vattnet på kvällen för vi glömde köpa vatten. (som dessutom tog slut i alla affärer)

Vi hyrde film på kvällen, "Planet 51" en animerad film om en astrounaut som landar på en planet som var befolkat med utomjordingar. Måste säga att jag äääälskade filmen. Hur rolig som helst! :o) (Obs! Barnfilm)

När filmen var klar vid midnatt så kom ett SMS från andra sidan Atlanten. Matilda hade landat i Paris!!! Wieee, blev så lättad att tårarna strömmade ner.

Jag mår bättre nu.