Fikagalen Internetberoende 3-barnsmamma!

I dag åkte jag åt andra hållet och premiärhandlade i en affär som faktiskt låg närmre mig än den som jag vanligtvis handlar i... (och från samma affärskedja dessutom)

När jag hade handlat klart kom frågan:

-Vill du ha maten nerskickat eller bär du ner kassarna själv för trappan?

-?

-Du kan inte ta med kundvagnen till parkeringen, men vi lägger varorna i lådor och

via ett transportband åker de ner till varuutlämningen. Åk bara dit så lastar dom in

varorna där (typ sådär sa hon, kassörskan)

-Ja tack!

Så när allt var packat i plastbackar (5 st) så fick jag nummerbrickor motsvarande numret på lådorna.

Efter det var det bara att gå ut till bilen och sedan köra till utlämningsstället.

Easy piecy...

Lite suddig bild, men jag vill visa hur det såg... (och så tycker jag att det är lite pinsamt att fota i tid och otid så

det blir ibland lite väl förhastat...)

Lådorna kommer ner på rullband...

Eftersom du inte själv fick kliva ur bilen fick jag maten levererat ända in i bagaget på bilen.

Härligt!!!

-Jo, de älskar fortfarande checkar i det här landet...

Det känns sådär att lägga en fet (!) check på brevlådan och hoppas på

att den kommer fram.

Men amerikanarna vet säkert vad de gör- eftersom de fortfarande använder checkar.

(jovisst, man kan oftast betala Online också, eller via telefon, men checkar går alltid hem...)

Hur många gånger skrev jag ordet "checkar" egentligen...?

CHECK!!!

Varje tisdag, alldeles nära vårt "nya" hus.

Känns väldigt exotiskt att gå runt och titta på alla grönsaksstånden.

Bara två tisdagar kvar (tror jag) för den här säsongen. (mellan juni -sept)

Titta och njut!!!

och så är det någon slags valkampanj. Överallt, i korsningar och utanför affärer

står det folk med skyltar och vinkar glatt... Jag har ingen aning om vad det gäller...

Känner att det inte berör mig och det är skönt.

Och som vanligt farbror Polisen som står och vinkar...

Nu är vi alldeles där vi kör in på vår gata. Folk vallfärdas nästan för att komma till marknaden.

Alldeles för många bilder - igen... Men det är ju så svårt när man vill visa ALLT...

Labor day här i USA igår måndag, dvs en "röd dag" och ledigt för många.

Strålande sol... Vad passar bättre än en utflykt?

Vi åkte norrut, till Essex, ca 50 minuter från oss.

Patrik hade varit där själv när vi andra redan hade åkt till Sverige. Han tyckte det var så jättefint där och ville nu visa oss.

En gata full med antikaffärer... MUMS!!!

Och nu kommer en si så där 1000 bilder från vår Antikshopping...

For all you Antique lovers:

Lilleman vill aldrig vara med på bild nu förtiden...

I den här affären hade de verkligen A L L T...

Sa jag A L L T?

Till och med gamla Coca Cola lådor från en gammal (nerlagd?) Coca Cola fabrik i närheten...

Gamla golfklubbor...

Ha ha...

Man kunde också köpa gamla nummerplåter från de flesta delstaterna.

Det du, Charlotta!!! ;o)

Matildas "fynd"...

Det var i den här affären vi shoppade loss... Tyvärr hade den stängt när vi tog kortet...

Våra fynd...

Vi fick en riktigt mardrömsresa hem redan från start... (Nja, inget farligt hände men väl så irriterande)

Det började redan på Landvetter då vi efter incheckningen fick reda på att vårt plan skulle boarda en timma efter utsatt tid.

Redan där började vi ana att det skulle bli svårt att hinna med Bostonplanet från München.

Patrik gick och frågade om vi kunde på något sätt boka om flygrutten... Men nej, det bästa var att åka ner till München och boka om där för det gick ju

flyg därifrån till USA hela tiden... (VIsst, sure...)

Men fortfarande fanns det chans att hinna...  ända tills de flyttade fram tiden ytterligare en timma... Där rök alla chanser.

Vi kom äntligen på planet 2,5 timme försent...

När vi landade i München hade vårt plan till Boston precis gått... Surt...

Fick där reda på att det inte gick mer plan till USA alls, i hela Europa...

Hade vi kommit lite tidigare hade vi kunnat kasta oss på ett plan till Paris, Frankfurt eller London där det skulle gå plan om en timma...

Det fick bli en övernattning på hotell med gratis middag och frukost.

Nästa plan gick nästa dag kl 10, först till Frankfurt och därifrån till Boston... Ja ja...

Vi hade det ganska så bra på hotellrummet eller, vi fick faktiskt två rum som låg mittemot varandra i korridoren.

Middagen var buffé, äta så mycket man ville... Fast det var väl sådär gott...

Men gratis är aldrig fel... Sen en kopp kaffe på maten... Men den var inte gratis... Jasså, konstigt... :o/

Vi gick upp på våra rum och tittade på tyskdubbade filmer... Lustigt att se Sarah Jessica Parker prata tyska... ha ha

Nästa morgon, lite sena till frukost för vår transport till flygplatsen var bokat till kl 8:00...

Vi letade efter ett rent bord att sätta oss vid. Alla bord var fulla med smutsig disk... och ingen personal i sikte...

Vi röjde av ett bord själva och gick och hämtade vår mat. Precis när vi satt oss kom en servitris fram och glodde på oss...

- How many? Frågade hon.

- Five... svarade jag.

Då suckade hon jättehögt och började slita bort de gamla pappersunderläggen som låg kvar under våra tallrikar...

Hon slet och drog och eftersom våra tallrikar och glas stod där på så flög sakerna omkring. Glas välte och juice rann ut över hela bordet...

Vi bara stod och gapade och sen frågade vi om vi gjort något fel...

Då fräste hon och sa att vi minsann inte bara kunde ta ett bord som inte var avplockat och att vi måste vänta på personal...

Jag tappade tålamodet och fräste tillbaka att vi visst hade pratat med tjejen som tog våra frukostkuponger, men hon sa ingenting om att vi skulle vänta. Och vi kan inte vänta, vår buss går ju snart...

Då mjuknade hon lite och sa "förlåt". Sen var hon lite snällare och kom och serverade kaffe...

Snacka om sönderstressad...

Sen missade vi transporten till flygplatsen och fick vänta en halvtimma... Men det var ingen fara, vi hade gott om tid...

Flög till Frankfurt och fick efter någon timma gå på planet till Boston.

Vår nästa fasa var att det inte skulle finnas tv på planet. Vi var så trötta nu och ville bara sjunka ner i flygplansfotöljen och titta på en bra film eller spela ett spel...

Planet vi skulle flyga med var gigantiskt och såg hypermodernt ut...  på utsidan. Jag sa till Patrik när vi stod och spanade upp på planet att det är lugnt... ett sådant fint flygplan måste ha tv-skärm inbyggd i stolsryggen...

Men givetvis fanns det ingen tv...

Jag och Matilda satt och stirrade in i en vägg i 7 timmar... De två små tv-apparaterna som fanns på planet satt så vi inte kunde se dom. De visade dessutom bara en film (som vi redan har sett...) Patrik, Fabian och Albin satt några rader bakom.

Matilda och jag kom på den briljanta idén att titta på dvd på datorn...  Jättebra, fast batteriet varade bara i 40 minuter...

En supersnäll herre på planet lånade ut sin dator så Albin fick titta på en film, Tack!!!

Bredvid mig satt en kvinna som hade sin hund (liten hund i en väska) i knät hela resan... Vi började prata den sista timman. Mycket trevligt. Fast hon satt och suckade högt åt ett litet barn som tjoade och skrek hela vägen...

Med denna försening på 22 timmar kom också en massa problem ang. vår flytt.

Vi missade vår flyttfirma som själva, utan att vi var med fick flytta in alla våra möbler och de lådor vi hunnit att packa innan in i lastbilen.

Sedan kunde de inte leverera möblerna förrän nästa dag. Alltså hade vi egentligen inga sängar i vårt nya hus att sova på första natten. Vi fick låna en madrass av grannen...

Vår TV/Internet installationstid fick vi boka av och nästa tid fanns inte förrän den 14 sept, om två veckor. Alltså, två veckor utan Tv och Internet... Tur att någon av våra grannar här inte har skyddat nätverk. Så vi lånar Internet lite sådär i smyg, så vi fick i alla fall betalat räkningarna...

Sedan höll vi på hela eftermiddagen, kvällen och halva natten med att köra saker, packa färdigt och städa...

Gott Jetlaggade kl 03:00 låste vi dörren till vårt gamla hus och körde sista lasset hem till vår nya adress. Då hade vi varit vakna i 28 timmar... Gäääääsp...

Nästa dag kom flyttgubbarna vid lunch, de skruvade i hop möblerna för oss och vi kunde pusta ut... Bara att få upp allt och finlira lite...

(Här utanför vårt nya hem...)

:-)

Hejdå Sommarstuga!

Vi ses nästa sommar (eller till jul)

Så här såg det ut när vi lämnade stugan för den här gången.

Svärföräldrarna har lovat att fixa till det sista, som att tömma kylskåp och frys och tvätta lakan...

Tack tack för det!

Vi har den sista tiden i sommarstugan fixat och donat en del.

Utemöblerna har fått sig ny färg...

Lika så en gammal byrå...

Vi har också funderat på vilken färg vår stuga ska få nästa vår...

Grått eller vitt? Det lutar mest åt vitt...

Så nu längtar vi redan till nästa sommar. :o)

Den sista veckan innan vi åkte tillbaka till Boston gick mycket snabbt.

Vi hade fullt upp med att träffa vänner, fira födelsedag, packa mm.

Så därför mina vänner blir det inget blogginlägg om allt det roliga vi gjorde.

Jag hinner helt enkelt inte...

Inget om kräftskivan hos Mats...

(här poängpromenaden, som vanligt... i år med en bonusfråga... he he)

Patrik och Lotta...

Inget om avskeds BBQ:n...

Bästaste Sussi och Thomas...

Anna, Lena, Sussi och Thomas...

Patrik och Jörgen...

Det är inte så buttert som det ser ut...

Bästaste Anna tar av den goda maten...

Inget om kusin kräftskivan... (Patriks kusiner...)

(I år var svågern Joakim och hans Linda värdpar)

Den fina dukningen som Linda fixat!!!

Matilda, Linda, Fabian och Patrik...

samlade utanför Joakim och Lindas mysiga sommarstuga...

Sysslingarna Fabian och Pontus...

Kusin Malin...

Kusin Alberth och kusin Jennie...

Alberths käresta Anna och kusin Peter....

Jag och Peters tjej Anna...

Inget om pappas födelsedagsmiddag...

Pappa och Marita...

Hoppsan, det blev visst ett blogginlägg ändå...